En grej till

Jag sökte Lottes blick, ack, den svepte från den ena till den andra. Men mig, som stod där och endast var till för henne föll den inte på. Mitt hjärta sade henne tusen avskedsord och hon såg mig ej. Vagnen for sin väg och tårar uppsteg i mina ögon. Jag stod och såg efter henne och skymtade hennes huvudbonad som böjde sig ut genom fönstret, såg henne vända sig om - o, mot mig? - Käre vän, nu svävar jag i denna ovisshet som är min tröst: Kanske var det för min skull hon vände sig om! Kanske! Gonatt! O vilket barn man är!
Upp